Ropa gärna hej...

...men vänta tills du är över bäcken!
Att människor går på glödande kol har jag aldrig förstått logiken i och ännu mindre nu, när jag lyckats med konststycket att vingla till och ta emot mig med högerhanden i den glödande kolhögen i ett cementrör där vi grillat.....
Det finns inte svordomar som räcker till för hur ont det gjorde.
Men jag tror jag ropade alla jag kan och några till.
En natt på Sundsvalls sjukhus, sen taxi hem till Falu lasarett.
Har nu spenderat en vecka som vänsterhänt vilket faktiskt fungerar hyfsat, förutom att jag inte kan diska.
Saker man kan öva på med vänster (fel) hand:
*Skriva namnteckning
*Öppna konservburkar
*Äta med pinnar
*Knäppa BH'n
Det går men det är tålamodskrävande!

Förfall!

Gaaahhh! Jag har förfasansfullt väntat på att det ska hända.... att träningsnojjan ska släppa och jag börjar fläska loss på än den ena och än den andra gottebiten!
Redan när jag började träna hade jag oturligt nog onöjet att vurpa på gatan ute på stan och har sen dess haft inflammation i axeln. Det har inte blivit så mycket sämre fast jag tränat men det onda vill liksom inte ge sig nån gång.... Så jag har faktiskt bara tränat en gång i förra veckan, för att axeln ska få vila lite och jag med för den delen.
Men "som ett brev på posten" lika säkert som att alltings jävlighet slår till på en gång, så bestämde sig min hjärna för att börja sukta efter allt möjligt skit som jag INTE vill äta nu. Typiskt att det råkar stå tre stora kartonger med tablettaskar på mitt kontorsrum.... Typiskt att man blir bortbjuden på middag med tillhörande vin... Ja det finns en massa typiska saker här!
Det som är mest typiskt är väl att man bara behöver 4 dagars inaktivitet för att mentalt lägga om till gamla vanor igen!
Nä fy farao! Nu skiter jag i axeljävelen packar jag träningsväskan och börjar om!

Pust!

Jag har blivit en riktig latmask. Ingen träning just alls på senare tid..... några sporadiska alldeles för söliga prommenader bara. Men så vid ett lätt förvirrat svagt ögonblick lyckades bästa Millan tajma in ett sms och lura med mig på en motionspromenad ikväll :)
Skitbra! men SUCK vilken dålig kondition jag var!! Snacka om att jag tappat flåset! Tänk att man kan tro att bröstkorgen ska sprängas och att lungorna inte får plats, bara på en fjuttig 5-kilometers rask promenad!!! Jag hoppas verkligen att det blir lättare om ett par dar när vi kör nästa vända. Då ökar vi till 7,5 km.
Det är ju dax nu igen.... att rycka upp sig och ta nya tag!

☼ Ja det är våren ♪♫

Våren är här!

...och med den åker vintern ut...

...där vågar jag inte gå än med mitt vingliga stukade ben så supporterteamet fick ta vid ☺

Nu är det lunchdax, senare tar vi nog en liten fika på vår nystädade balkong♥

Hej solen! ☼

Sned och vind är jag, förbaskat ont gör det, men nu är kryckorna helt väck! Jag har tagit min första riktiga solskenspromenad. Det blev mer än 2,5 km....

Blekrosa och ljusskygg har jag hunnit bli under vintern. Härlig är solen ☼ tänkte jag, blundade och NJÖT!

Handsfree!

Idag blev det Sushi och Thaimat till lunch.
Alltid gott, men idag extra gott eftersom jag lämnade kryckorna på jobbet och kör nu HANDSFREE ☺
Jag ska väl erkänna att det inte var särskilt lång promenad eftersom jag blev hämtad med bil och bara behövde gå ca 30 meter. Men ändå!
6-8 veckor med kryckor sa doktorn....
1-0 till mig!!!
...det finns ju värktabletter om jag skulle råka vara lite överilad i min framfart...
Tjohooo!!!

Å åh det ligger i luften ♪♫♪♪

Tror det var gårdagens öl och drinkar träning som mjukade upp benet lite... för idag fixade jag en lite längre promenad i solen!

Nåja, jättelång var den inte men mer än dubbelt mot igår, så nog är det på sin plats att fira lite:)

Ut i luften!

Tog mig vatten över huvudet idag när jag bestämde mig för att ta kryckorna till Ica som ligger mindre än 250m bort....en halvtimmas kamp tur och retur!

Nu förstår jag varför jag fick värktabletter med mig hem....

Jaja jag fick se solen i alla fall.

Fyra nyanser av ont...

Nu börjar jag bli blå-lila-gul-brun runt foten och benet...
Av mina gymnastiska fotövningar här hemma i soffan att döma, kommer det att ta tid att bli helt återställd. Idag har jag tagit ett par steg utan kryckor och fick givetvis upptäcka att det krävs att det finns saker att hålla sig i överallt eftersom minsta lilla steg över en decimeter gör att jag vinglar. Vingla är ingen hit när man redan har ont!!!
Men skam den som ger sig...här ska övas så de där "pinnarna" kan kastas in i nåt hörn snabbt som ögat.
Så kom SOLEN tillbaka och våren verkar kännas i luften när jag tittar ut. Synd bara att den måste lysa så retfullt just idag när jag inte kommer att kunna ta mig särskilt långt!

Hade jag haft en spark hade mitt materialarteam från skidåkningen fått köra runt mig lite här i området så man åtminstone hade fått lite frisk luft.
Det finns ju piggar på pinnarna, men jag fixar inte så många steg. Kunde kanske ha tagit mig till garaget, men tyvärr är bilen på lagning så jag får nog sitta här och sura idag:(

Roligare kan man ha...:(

Jaha...hur går det nu med Beach 2010???!
Fy farao vad sur jag blir, precis när man kommit igång som bäst med både skidor och gymmet :(
Isfläck ivägen när jag var på väg till träningen. Där jag var på väg att landa kom en bil och för att inte bli överkörd kastade jag mig åt ett annat håll! Hade högsta volym i ipoden och ändå ekade knaket när benet vreds runt. Stapplade till busshållplatsen där jag blev hämtad av min träningsdate. Tur att man hade hennes sällskap de 5 timmarna på akuten. Knaket blev av att muskler framför fotknölen "snärtade" över fotknölen och tillbaka...det kan tydligen knaka lika högt. Hela underbenet är svällt och det är plågsamt att bara vicka på tårna. Ser nu fram emot veckor med kryckor - Men jag är HEL!